Här har vi börjat lägga lövruskor i forsnacken för att stoppa vattnet.
De flesta gillar fisk? I alla fall bland karener.
Många undrar vad man äter här och hur man lagar till det. För mig som bott här snart två år, utan att varit i Sverige, så börjar jag glömma bort att det är så annorlunda.Jag ska berätta om ett fiske vi gjorde i Mae Ngaw-floden för någon vecka sedan.
Vi hade fått nästan en hel dag över så vi slog oss ihop med några släktingar och bekanta från Maekotha by, för fisket. Vi skulle göra ett grundligare fiske än vanligt. Ofta fiskar man med nät här, endera kastnät eller ett nät som man drar genom en del av floden och då går det åt två man.
Men vi skulle som sagt göra ett grundligare fiske.
Vi tittade ut en ¨forsnacke¨ med mycket sten. Ett ställe där vi trodde att mycket fiskar skulle stå p g a strömmen och stenarna. Vi började flytta runt en del stenar i forsen för att få högar med 4-5 m mellanrum. På sidorna gick en djupare strömfåra som vi inte brydde oss om.
När detta var gjort så ordnade vi bambustänger mellan dessa högar. Delade andra kortare, c:a 1m, bambupinnar på mitten och satte rakt upp längs med stängerna som låg horisontellt. Vi satte dessa pinnar med ungefär 1,5 m mellanrum.
Vi hade tagit med oss stora fång av lövruskor som vi sedan la mot pinnarna för att stoppa vattnet. För att sedan stoppa vattnet helt så hade vi ett par plastpresenningar. Samtidigt byggde andra en mur längs med forsnacken på båda sidor så inte vatten skulle komma in från sidorna.
När allt detta stenflyttande var avklarat så tog vi fram de rötter som man krossar och lägger i vattnet. De bedövar fisken så att vi hinner fånga dem. Vi krossade dem och la dem högst upp i forsnacken och gick sedan runt och plockade fisken. Vi vände på många stenar för att hitta alla fiskar. Det blev kanske 3-400 st, de flesta mindre än 10 cm och ingen över 300 g. Men å andra sidan kan man då äta dem hela.
Det blev mycket arbete för inte så mycket mat, men vi gjorde något tillsammans och hade roligt. Hur man lagar till dem får jag berätta i nästa inlägg.
Otto
