
Saman förklarar för missionärer och översättningsteamet hur vårt förslag för samarbete ser ut.
Gamla Testamentet på Pwokaren
Tänk er att inte ha något gamla testamente på svenska utan behöva ha en engelsk bibel med er så fort ni vill läsa något ur gamla testamentet. - Så är det för en del.
För 10 år sedan firade man att det nya testamentet äntligen blivit färdigt på pwokaren, den pwokaren som pratas bland våra vänner här i norra Thailand. Ganska snart började man med översättningen av gamla testamentet, men en del av luften hade nog gått ur översättningsteamet, många hade också försvunnit in i andra uppgifter.Jag har varit ganska inblandad i att utveckla bibelstudiemetoder denna period. Det har m a o varit ganska frustrerande att sakna hela gamla testamentet.
Vi har känt de andra missionärerna som jobbar med samma språkgrupp många år. Nu tog jag kontakt med dem för att se hur det går. De är också betydligt bättre än vi på pwokaren, våra kunskaper är i princip obefintliga. Tillsammans med dem och tillsammans med representanter från den tredje organisationen satte vi oss ner för att diskutera vår fortsättning.
Nu hoppas vi kunna jobba mer koncentrerat och målinriktat. Det är roligt för jag har redan sett en annan skjuts i arbetet. Mycket tack vare fler händer och mer av hjärtana är engagerade i verket. Från min sida har Saman, ansvarig i evangelisationsprojektet, varit en oerhörd tillgång. Han lyckas få alla att dra åt samma håll.
Nu hoppas vi och ber att moseböckerna snart ska kunna tryckas i en provupplaga, innan nyår, så vi får se hur den nya översättningen tas emot. Vi hoppas också att vi ska kunna erbjuda en inläsning på CD för de som inte är så bra på att läsa. Det är spännande och skulle vara en fantastisk julklapp.
Då kan vi äntligen börja att diskutera hur man ska se på fläskätande... Ordet för bröllop på pwokaren är ¨äta gris¨. Hur får man ihop det med buden att inte äta fläskkött i gamla testamentet? Nu säger någon av er säkert; ¨det vet väl varenda svensk, med vår julskinketraditon...¨
- Det känns alltid bra att man vet att man har något att bita i framöver också.