Välkommen på tre språk; (från vänster) engelska, sgawkaren och thai.

11 06 07

På söndagen hade man en fest när man också delade ut utmärkelser för betydande insatser för karener i Burma/Thailand och övriga världen. De kallar den med en glimt i ögat  och stolthet i rösten, ¨vår¨ Nobelprisfest.

Kom till denna konferens om ni någon gång vill få en känsla för vad som händer med ett folk, som är vana att bo på landet i byar, bruka jorden, gifta sig med en avlägsen släkting från grannskapet och sällan ta sig utanför kommungränsen, men nu är spridda inte bara i Burma och Thailand utan över stora delar av Västvärlden, Japan, Malaysia och Singapore. De har gått från byinvånare till cosmopoliter, inom en och samma generation, på bara några år.

Man ser att alla här hemma i Thailand hänger inte med, men livet för karenerna också här i Thailand har ändrats drastiskt under de senaste åren.

En avhandling om pwokarener i Thailand från mitten av 80-talelt, pratar om blyga och försagda byinvånare som helst håller sig på sin kant. ¨De håller på och brukar sina bergssidor, mest ris- och grönsaksodling för eget bruk. Hela samhället är uppbyggt runt naturahushållning.¨

Förra året berättade en pwokarenman stolt att han köpt ett risfält, för sumpris inte bergsris, av en thailändare. Han hade betalt hela summan kontant... Jag undrar vad den kanadensiske författaren till avhandlingen hade sagt om han sett detta.

Det händer mycket drastiska saker i ¨karenvälden¨ och ibland blir det bra, men ibland går det för fort för en del.

Det händer också drastiska saker för familjen Ernvik som nu lämnar Chiang Mai för denna gång. Vi ska försöka skriva något mer inlägg på denna blogg för att berätta om vad som händer under vårt år hemma. Vi hoppas att få se en del av er under detta år som ligger framför.

Varma hälsningar från oss alla; Otto, Ulrika, Judit, Lydia och Josua Ernvik

gnm Otto