Bronstrumman har blivit en symbol för karenerna, och finns med på deras flagga. Den användes vid speciella tillfällen, som bröllop och begravning, men också för att framkalla regn. Det lågfrekventa ljudet fick grodorna att kväka - och regnet att falla!
Vi pratar ofta om hur viktigt det är att vi får använda vårt eget modersmål, vårt första språk. Men något vi pratar mindre om är hur viktigt det är att få bevara och utveckla sin egen modersmusik, hjärtats språk, ett språk som många av oss redan förlorat.
Karener sjunger gärna, det har varit ett sätt att komma ihåg och sprida kunskap och budskap. Gamla sånger berättar historier om relationer och seder, hur vi kan visa varandra och naturen respekt och förstå varandra bättre. Sångerna handlar ofta om naturen, och många sånger sjöngs för att lugna andarna när man gjort ingrepp i naturen. Vuxna sjunger för barn för att lära dom om livet. Kära sjunger för varandra, för att förmedla sina känslor till varandra. Barn sjunger för att underhålla eller trösta sej själva. De sjunger sånger om och till djuren. Sångerna sprids och lärs ut när man går till fältet, under skörden, när man äter. Förr skapades nya sånger hela tiden. "Vi tänker högt i sånger varje stund av vårt liv", har en gammal karen sagt. När jag frågade mina elever på bibelskolan om de kunde sjunga en karensång för mej, blev det tydligt för mej att karenernas musik är på väg att gå förlorad. Tre killar sträckte ivrigt upp händerna och ville sjunga. De sjöng på karen, men jag kände på en gång igen den amerikanska barnsången. "Är det här verkligen en karensång?, frågade jag. "Jaa", svarade de. "Jag är ledsen, men den sången kommer från Amerika." De blev ytterst förvånade, men hade snart kommit på en ny sång de ville sjunga. Denna gången kände jag igen sången från min egen barndom i Ebeneserkyrkan i Kumla. "Är ni säkra på att det här är en karensång?", frågade jag igen. De var lika säkra, men jag var igen tvungen att tala om att den här sången troligtvis också kommer från Amerika, men är översatt till både svenska och karen.När jag ställde samma fråga till kvinnorna i byn Klongpää: "Kan ni sjunga en traditionell karensång för mej?", blev det ett väldigt fniss. Till slut kom de på några vaggsånger, men ingen vågade sjunga. Då och då hör jag dom dock, sångerna. Eftersom karenerna traditionellt använder en femtonig skala i sin musik, låter många av sångerna lite sorgliga, men rytmen kan vara glad.
När jag hör traditionell musik händer alltid något med mej. Det kan vara karenmusik, keltisk musik, svenska folksånger eller afrikansk musik - men mitt hjärta berörs och jag blir alldeles lycklig. Och jag undrar alltid - varför använder vi inte denna musik mer? Varför används den inte mer i våra kyrkor?
Vissa musikstilar sprids snabbt över hela världen, på bekostnad av andra. Många ungdomar tycker att den musik som kommer från TV:n och finns på radion är häftigare än den som sjungs i byn. När de kristna missionärerna kom med sina psalmer och hymner, började karenerna alltmer sjunga dessa i stället för sin egen traditionella musik, och de flesta kristna kan inte längre de gamla sångerna. Den globala musiken behövs, den får oss att känna att vi hör ihop över kulturella och språkliga gränser, på samma sätt som vi har nytta av att kunna använda det engelska språket med människor från olika länder.
Men vi behöver också få använda och utveckla vårt eget språk, vår egen musik. Den får inte glömmas bort. Att få uttrycka sin längtan, sin glädje, sin sorg, sitt hopp på sitt eget språk med sin egen musik är något alldeles speciellt. Det finns inte många sånger med karenursprung i de kristna psalm- och sångböckerna, men det finns kristna karener som skapar egen musik. Det finns hopp! Det verkar som, att samma media som spridit den globala musiken, nu används allt mer för att sprida traditionell musik, både inom folkgrupper, men också mellan folk. Det är enkelt att på nätet lägga ut sin egen musik, och andra kan enkelt söka reda på den. Det ger hopp om att alltfler människor kan få återupptäcka sitt hjärtas musik.
Även i Sverige finns nu alltfler olika folk, även i våra församlingar. Vad kan vi göra för att föra in olika musikstilar? Det finns en ny musikrörelse som kallas "Worldmusic" — musiker från olika kulturer möts — och skapar ny musik tillsammans, med influenser från de olika kulturer de representerar. Är detta något vi kan och vågar göra i större utsträckning?
Ulrika
Här hittar du karenmusik:
www.drumpublications.org
www.karen.org (här finns bl a karernenas nationalsång)
Du kan också googla på karenmusiker:
Klo & Kwe
Chi Suwichan
För dej som vill läsa mer om traditionell musik, hjärtats musik:
www.worldofworship.org
www.ethnodoxology.org
