En hel del handlar om hur man gör det enkelt för sig en del handlar om hur man gör för att smälta in i det sammanhang som man befinner sig i. Andra gånger handlar det om att kunna kommunicera och berätta saker så det blir begripligt.I lördags var Timmy och jag turister. Vi gick en matlagningskurs. Det är något som jag har tänkt göra ända sedan vi flyttade hit förra gången för över tio år sedan. Vi tänkte lära oss lite hur man tar vara på de olika ingredienserna som man kan få tag på här och hur man lagar till dem på ett enkelt och läckert sätt.
Vad lärde jag mig? Jodå, nu kan jag göra en Paneng-curry-pasta. Jag kan göra ett antal thairätter med kyckling, griskött, fisk och grönsaker. Det kan jag nog ha nytta av, men det som slog mig mest var att det är inte bara enkelt med utlänningar...
Vi var en klass på 16 st från England, USA, Australien och Tyskland, förutom jag och Timmy. Till lärare hade vi två thailändska tjejer på c:a 25 år som kunde engelska med en viss thailändsk brytning, vilket betyder att vissa ord är svåra att höra vad de säger, även om de säger rätt ord.
Vi satte igång med currypastan. För att göra det enkelt för oss så hade de lagt ut en matta så vi kunde jobba med våra mortlar på golvet. De flesta av oss gick dit, med skor och allt på. - Men... hur beter ni er? tänkte jag. Man kan inte klampa fram med sina Nike-skor överallt även om de är jobbiga att knyta på och av. Det var pinsamt tyckte jag. Å andra sidan, hur ska de veta? Ingen har antagligen sagt till dem att det är oartigt att klampa fram med sina skor på överallt, även ute under tak i vissa lägen.
Att vara turist är att vara gäst. Att vara missionär är att vara lika mycket gäst, fast längre tid. Gör man ¨bort sig¨ så kan det få tråkiga konsekvenser en lång tid framöver. Jag tänker på de holländare som köpte en camping uppe i Värmland och försökte stänga av den allmänna badplatsen som låg i direkt anknytning till deras camping. De tyckte stranden bara var till för deras gäster. Den holländska familjen var inte så populär i byn ett bra tag framöver.
Hur är då thai? 73-åriga-¨Madame¨ som nog startade skolan en gång för en massa år sedan pratade med mig, eftersom hon förstod att jag kunde thai. Hon frågade hur det kom sig att jag kunde thai. “Har du en thai-flickvän?” sa hon. - Nej jag har "bara" en vit kvinna, sa jag. Vad är det för fel på en thaikvinna, fortsatte hon? Hon tittade på Timmy och fick inte ihop hans hudfärg med min och Ulrikas. “- Njaa, du har nog en som du inte vill berätta om”, var hennes slutsats. Jag var glad att vi pratade thai så de flesta inte förstod vad som sas. Det blev lite pinsamt.
Om detta har jag frågats på liknande sätt många gånger offentligt. I Thailand är inte detta något direkt oartigt, som det skulle vara i Sverige. Men hur skulle de kunna veta det?
Hur slutade dagen då? Jo, Madame frågade om jag inte skulle komma nästa dag för att gå ännu en matlagningskurs. “- Nej!” sa jag. “Nu måste jag hem och prova alla recept.“ "Men du kan väl komma hit och hälsa på någon gång," sa hon till sist. "- Kanske det!" sa jag och gick.
