Samans vackra mamma
Jag för min del väljer skrattrynkor
Det finns två val: skrattrynkor eller bekymmerrynkor. Det tredje valet - inga rynkor - existerar inte. Så frågan är bara - åt vilket håll vill jag att mina rynkor ska gå?
Jag förundras gång på gång över att karener är så vackra - ju äldre de blir desto vackrare blir de! Hela ansiktena fulla av skrattrynkor! Var kommer alla dessa skrattrynkor från - i ett liv som för mej ofta verkar innehålla betydligt fler och större bekymmer än vad jag har att tampas med!Häromdagen läste jag ett underbart citat: "Vi behöver inte lösa alla problem, men vi behöver omvandla dem till glädjeberättelser!" Jag inser mer och mer att det är just det karenerna gör. De har en otrolig förmåga att berätta berättelser, och att omvandla sina bekymmer till roliga historier som får oss alla att skratta. Berättelsen hjälper oss att dela bördan, att se på problemet från olika håll, och att tillsammans hitta en väg vidare. Kanske inte problemet blir helt löst, men det har fört oss samman och gett oss något att både gråta och skratta åt!
Så ta nu och samla ihop dina problem till några roliga historier - och samla till några skrattrynkor till! Och för dej som läste min förra blogg kan jag nu berätta att de exploderande elledningarna till slut höll på att sätta eld på grannens hus - och därmed kom elektrikern och löste problemet, den lilla kattungen blev en födelsedagspresent till en kompis mamma, våra pappor mår bättre, Otto har åkt till Sverige ett par veckor för att vara med våra stora barn och fylla vårt hus med trygghet igen, och sorterandet går alldeles utmärkt och säckarna till flyktinglägren blir allt fler! Skypegudstjänsterna är alldeles fantastiskt roliga, och gästerna har nog allt bidragit till lite flera skratt!
Så kanske skrattrynkorna ändå hinner om bekymmersrynkorna i slutändan - och blir lite djupare!
Ulrika
