Tänk er att det snart är jul. Det är 25 grader varmt, kl är 18 och alla pratar medan de väntar på att det äntligen ska börja....
Då stiger rektorn upp och hälsar alla välkomna. Vi är minst 500 personer. Vi sitter på en utescen och det enda som stör är en del myggor. Showen börjar. Det är dans, sång, glittriga kläder och olika band som spelar. Allt i ett högt tempo. Det är Chiang Mai International School som har julkonsert. Sådana här kvällar känner man hur rik man är när man får finnas i ett sammanhang med människor från så många olika kulturer. Alla bidrar med sin del och det blir bara så fantastiskt det kan bli när olikheterna får bilda en enhet.Mycket av tacksamheten går till ett par lärare som brinner för sådana här evenemang. En av dem är t ex mrs Suwanne Eubank, med mamma som har varit artist på Broadway, ja, då kanske man inte kan vänta sig något annat?
Josua hip-hoppade loss medan Lydia dansade lite här och där i kvällens olika nummer. Allt slutade med en "grand-finale" där alla var uppe på scenen tillsammans med ett highschoolband bestående av två synthar, tre elgitarrer, två elbasar, en tvärflöjt, solo violin, två pukslagare och en percussion. (Man tar vad man har.) De spelade så man fick gåshud två specialkomponerade julsånger.
Gårdagsnatten slutade med att högskole- och universitetseleverna från vårt elevhem kom hem kl 01.00 och sjöng julsånger på Pwokaren.
Det går att få julstämning utan snö och adventsljus.
/Otto
