|
Det är inte en 16-åring som undrar, utan en kvinna i min egen ålder. Vi sitter i en ring på trägolvet och hör regnet smattra på plåttaket, så vi får nästan skrika till varandra för att göra oss hörda.
Jag är i Choklo, en pwokarenby nära gränsen till Burma. Phitsamay och Dachö, som reser runt för att inspirera och undervisa kvinnorna, har bett mej följa med för att berätta mer om familjeliv. Pga regnet har flera kvinnor i byn gett sej ut på majsfälten för att skörda innan majsen blir för blöt, men ett femtontal kvinnor har satsat den här dagen för att få veta mer om vad det kan vara att vara kristen kvinna, mamma och fru. På förmiddagen har vi pratat om hur vi kan förstå och stötta våra barn. Efter lunch frågar jag om det är något de pratat om under lunchen, som vi kan fortsätta prata om allihop. "Ja, sex", blir svaret. "Vad gör man när en i äktenskapet är otrogen?" "Hur undervisar vi både ungdomar och äldre att inte ha sex utanför äktenskapet?" Jag börjar lite trevande .... men vet inte riktigt i vilken ände jag ska börja — inte helt förberedd på frågan. Efter en stund säger Dachö, som tolkar mej från thai till karen: "Får jag säga nåt?". Och så sätter hon igång, pratar ivrigt och länge. Det blir många skratt och fniss, och en hel del frågor. "Jo", säger Dachö efter en stund, "jag pratar med dom om att kvinnan inte bara kan säga nej hela tiden, då går ju mannen till någon annan. Män vill ju ofta mer än kvinnor", säger hon och ler lite. Ja, det är väl ett fenomen som många känner igen .... "Och kvinnorna här arbetar så hårt hela dagarna och är så trötta på kvällen. Men vi har pratat om hur man kan visa kärlek till mannen så han vill stanna kvar". Visst vill människor prata om det som berör oss och det som är svårt! Och det är sällan jag sett och hört så många och härliga skratt som denna stund! Nu får jag sätta fart på mina karenstudier så att jag nästa gång kan hänga med i det livsviktiga samtalet! Ulrika
|
|
