|
Miss Sweden och Harry Potter - om att leva i ett internationellt sammanhang
Vi rör oss i många olika sammanhang: det thailändska samhället, Karenbaptistkyrkan, Pwokarenförsamlingen, Internationella församlingen, gruppen av baptistmissionärer från hela världen, Internationella skolan, den svenska gruppen.
Det är en otrolig rikedom att få bygga relationer och få vänner från så många olika sammanhang och från så många olika länder och kulturer! Men det kräver också en del av flexibilitet och anpassning och växling mellan olika språk och beteenden. Låt mej bara ge en glimt från de närmaste dagarna: På fredagmornar brukar vi, Otto och Ulrika, vara med på morgonandakten på Karenbaptistkontoret. När vi går dit kommer vi som representanter för Svenska Baptistsamfundet, och vi klär oss snyggt, som man gör när man arbetar på kontor i det här landet. Det är thai som används, och det gäller att vara på alerten, för vi blir ofta tillfrågade om vi vill säga något eller om vi vill be. På lunchen hade vi tre svenska småbarnsfamiljer hemma, Då pratade vi förstås svenska, och eftersom en familj nyss kommit hit, handlade samtalet en hel del om hur man formar sitt nya liv här. Halv tre var det dags att ge sej iväg till internationella skolan, där Halloween skulle firas (men inga skrämmande masker!). Där hittade vi snart Miss Sweden — Lydia, och Harry Potter — Josua, bland prinsessor, snälla häxor, stålmän och många andra. På kvällen hade vi första träffen i den nya husgrupp som vi startat upp med folk från internationella kyrkan. 37 stycken kom, i alla åldrar, från fem olika länder. Vårt syfte är att äta, leka lekar och be — och det gjorde vi! Och vi kunde konstatera att hälften av de vuxna som var med själva vuxit upp som missionärsbarn i olika länder! Lördagmorgon skjutsade jag Lydia till ett lopp runt en liten sjö i kanten av berget, ett lopp till förmån för cancerforskningen. Ca 300 deltog, thailändare och utlänningar, små barn, tonåringar och vuxna, i en härlig blandning. Morgonen var sval och skön, och Lydia sprang på bra. Sen var det dags att åka och titta på Judit som var på volleybollturnering, en turnering mellan de sex internationella skolorna som finns här. De kämpade på bra, och kom tvåa. Otto tränar killaget, men dom gick det lite sämre för. Framåt kvällen blev Timmy hämtad av en av Pwokarenpastorerna, för att följa med honom över helgen till en by, Judit åkte med en svensk och en kinesisk kompis för att titta på film, och Lydia bjöd hem en tjej som är från Singapor för att titta på film här hemma. Anika är kvar på sitt studentboende över helgen, där hon nu delar rum med en koreansk tjej. I dag, söndag, ska Otto gå på gudstjänst i pwokarenkyrkan, medan jag ska skjutsa Josua på kalas till en thailändsk skolkamrat. I kväll går vi på gudstjänst i internationella kyrkan. Och i morgon kväll har vi knytkalas med de andra baptistmissionärerna som arbetar inom samma organisation som oss, vi är från fem olika länder. Mellan all andakter och fester och sammanträden sitter vi en del vid skrivbordet och jobbar, förbereder lektioner, håller kontakter, läser igenom och skriver rapporter, och då är det både engelska, svenska och thai som gäller. Visst är vi rika!Ulrika
|
|
