Föräldrar på väg till skolan med sina barn.
Sommarlovet är slut och livet för barnen och i trafiken är precis som vanligt.
Thailändska sommarlovet sträcker sig över mars, april och maj. Det är de varmaste månaderna på året. Då hinner man med nyår (=vattenkrig), påsk och att svettas ymnigt. Våra barn på de internationella skolorna passar då på att gå i skolan eftersom morgontrafiken är riktigt behaglig dessa månader.Detta år har dock inte varit riktigt som vanligt. Ni som har följt oss på denna blogg har sett att vädret har inte varit som vanligt. I slutet på mars hade vi både regn och kallt väder. Det gjorde att vi fick ta fram kläder som vi normalt bara använder i december, som är vår kallaste månad. Många undrade vad som hade hänt, å andra sidan klagade inte vi västerlänningar eftersom det svala vädret var väldigt uppskattat.
Det har dock fått till följd att priserna på grönsaker har gått upp rejält. Kilopriset på tomater har till exempel dubblats. Våra mangofrukter mognar inte i år. De är stora och fina men förblir gröna. - Oh, så synd de som är så goda tänker ni,. Det tänker vi också och suckar.
Till slut var det dock slut på sommarlovet här, många barn såg inte fram emot skolstarten. Jag tror barn här och barn i Sverige är ganska lika när det gäller skolan. Thailänska staten är dock inte lik den svenska. De tyckte synd om alla barn och föräldrar som skulle tillbaka till sin vanliga grå vardag. Så THAILÄNDSKA STATEN UTLYSTE LÅNGHELG!!!
Den officiella skolstarten var i onsdags. Tisdags var en röd dag i almanackan, så en vecka innan skolstart säger myndigheterna i Thailand; ¨Vi utlyser en nationell helgdag på måndag också, så familjerna kan vara tillsammans från lördag till tisdag.¨ Här behöver man inte hitta på namn för att sätta in extra helgdagar, som ¨flaggans dag eller dylikt¨. Här säger man bara, det är bra för familjerna att ha ledigt och få tid med varandra. Det är skäl nog.
Det kallar jag bra ¨familjeplanering¨, vilket Thailand är känt för. (Det har dock oftast en annan betydelse, och handlar om landets politik när det gäller antalet barn per familj.) Man kan undra vilket regering i Sverige som skulle våga sig på något sådant?
Otto
