Det är sant. Sommarlovet börjar nu och folk tar studenten för fullt.
I söndags var jag, Otto, inkallad för att hålla ett avslutningstal på elevhemmet här i Chiang Mai. Jag berättade om Josef i gamla testamentet som fick flytta hemifrån fast han inte ville och hur han längtade hem många gånger.I år har tre unga herrar avslutat sina universitets- eller högskoleubildningar. Det är de som ni ser sitter på bilden. Bakom står våra stolta elevhemsföräldrar.
En har utbildat sig inom djuruppfödning, en samhällsutveckling och en industriteknik. Vad händer med dem sedan, får de jobb? Jag var tvungen att fråga.
- Jodå, det skulle väl kanske gå, men till att börja med kanske man får hoppa runt på lite alla möjliga jobb och det kanske är bra det med.
- Vill ni jobba med det som ni utbildat er till då?
- Nja, säger en av dem jag känner bäst. Han erkänner att djuruppfödning är jobbigt eftersom djuren inte alltid behandlas så väl, ¨så jag satsar nog på att läsa ett år till så kan jag bli lärare.¨
- Det är nog inte så dumt, tycker jag.
Det behövs folk från bergen som blir lärare i bergen, de förstår mycket bättre problemen som familjerna där får brottas med.
- Du kan ju alltid lära barnen i skolan mer också om djurhållning, även om det inte står i 3:ans kursplan.¨ säger jag med ett skratt.
De har gjort sina sista inlämningsuppgifter och examensprojekt, men vet inte säkert ännu om det får godkänt. Vi får hoppas.
De tackar alla tre för den chans de fått att studera, utan pengarna från Sverige, utan projektet och Ladda (projektansvarig här i Thailand) som hjälpt dem här och utan elevhemmet och dess föräldrar skulle vi aldrig klarat det säger de med en mun. ¨Och vad som hade hänt med oss om vi inte hade fått denna chans... det vet ingen. Jag hade nog varit drogmissbrukare som så många andra i min by.¨ avslutar en.
Man blir stolt. Tänk vad glada vi kan få vara som får hjälpa ungdomar här på detta sätt. Nu hoppas jag de ska kunna vara till stor hjälp i sin hembygd och hjälpa dem att få ett bättre liv på alla sätt.
