Hela kvinnorförbundets kommitté med stipendiaterna framför. Till höger syns Emi från Japan och jag själv står längst bak under kungen.
Var tar pengarna vägen som insamlas på den internationella kvinnodagen/böndagen i mars?
Igår hade jag ett ovanligt jobb. Jag skulle representera Svenska Baptistsamfundet i ett möte som Thailands Karenkvinnoförbund hade. De skulle nämligen dela ut de nya stipendierna till universitetsstuderande i framförallt Chiang Mai.Det känns ovant att sitta i ett ganska trångt rum med 25 kvinnor och vara enda mannen så långt ögat kan nå, med undantaget av kungabildlen på väggen som finns i de flesta officiella rum i Thailand. Jag känner många av damerna, men inte alla, jag känner också någon av studenterna, trots det så var det inte helt bekvämt.
Efter en ganska lång inledning på Sgawkaren och avtackning av förra ordföranden Jinda, så var det min tur, en dryg timma efter tidsschemat.
Vad säger man till en grupp bestående av etablerade damer och unga kvinnor fortfarande mitt emellan barn och vuxen i denna kultur?
Jag berättade om vikten att stödja unga om de ska bli bra vuxna, inte bara ekonomiskt, och att vi driver detta tillsammans med kvinnoförbundet i Thailand. Vi alla har ett ansvar att stödja dessa kommande ledare.
Till studenterna sa jag att det är viktigt vad man gör med sin kunskap. Att den kommer andra till del - fördel. På detta sätt kan jag också visa vad den kristna tron handlar om. Det är inte framförallt ord. Det handlar om att göra kunskap gripbar, hjälpa människor, ge dem fördel.
När jag tagit alla i hand, tagit de obligatoriska korten bett mm så skyndade jag ut.
Oooh, vad skönt det var att komma ut. På planen utanför hade mina gamla seminarieelever sportdag, pojkar som flickor. Där kände jag mig mer hemma. Tänk vilken tur att Gud gav oss bollen att umgås runt.
Otto
