Kvällsmöte i kyrkan. Även om det sjungs och spelas med hög volym så somnar de små på kyrkgolvet.
Thung Jong en by som inte får vara by
Vad händer med skolorna på Thailands landsbygd?
Thung Jong är en ganska vanlig by på landsbygden. Här pratar alla pwokaren. Är man ungdom och går i skolan så kan man thai, men hemma är det pwokaren som gäller. Många äldre kan varken skriva eller läsa obehindrat. Det språk som de behärskar bäst också i skriven form är pwokaren, om de kan något.För ett antal år sedan fick man en skola hit, och en lärarinna flyttade hit och började jobba. Man hade en skola från årskurs 1 till årskurs 4. Efter en tid fick lärarinnan barn och ville inte fortsätta att bo så långt från sin make, så hon slutade.
Hövdingen i Thung Jong bor i en grannby vid den stora vägen, han är thai. När han insåg problemet så sa han, "äsch, det finns elevhem en bit därifrån barnen från Thung Jong får ta sig dit.” Många äldre barn bodde redan på elevhem, också på de som vi stödjer i Maesariang och Chiang Mai.
I byn så vill många föräldrar inte skicka iväg sina små förrän de är minst 10 år. Även om elevhemmen ligger så nära så barnen kan komma hem varje helg, om någon åker och hämtar dem, så är det många barn med få vuxna och inte alls som hemma. Så, idag skickar en del sina barn i alla fall, andra håller barnen hemma och de får ingen chans att lära sig läsa och skriva i skolan. Pastorn uttrycker en stor oro inför detta, ¨vad har dessa barn för en framtid?¨ frågade han.
I Thailand så håller man nu på att försöka öka antalet skolor på landsbygden, för att höja nivån på utbildningen över hela landet. Kan inte det hjälpa Thung Jong?
Hövdingen och den skolansvarige på kommunkontoret har sagt att i Thung Jong finns inte tillräckligt mycket barn för att man ska ha en skola. Eftersom det inte finns någon skola flyttar familjer i stort antal ner till stan där det finns skolor och de vuxna hoppas få något ¨dag¨-jobb. Deras thai är inte bra så många jobb går dem förbi. Det är ofta ett mer slitsamt och osäkert liv familjen får leva i stan. (Detta får också till följd att underlaget för skolan blir ännu sämre.)
Vi skulle önska att man kunde vrida klockan tillbaka något och välja en hövding som var intresserad att upprätthålla statusen på byn, och då är skolan väldigt viktig. I efterhand kan man undra varför man valde denne man, som är så ointresserad av att göra ett bra jobb. Men jag antar att han, som så många andra, ¨lovade runt - men höll tunt¨, dessutom förstår han inte mycket av den problematik som ett minoritetsfolk har.
Istället för att gråta över spilld mjölk så får vi jobba tillsammans med församlingen och byborna på att vända trenden. Egentligen handlar det om att tillräckligt många tror att det ska gå.
Otto
