Morgondagens Storfors.
I helgen träffade jag framtiden i Storfors.
Jag, Otto, fortsätter att besöka olika församlingar i Sverige. I söndags var jag i Örebro tillsammans med en busslast från Storfors. Det var karener- och chin-vänner som bidrog till att gudstjänsten kom att bli en Guds tjänst.Under de senaste åren har mer än 40 st flyktingar flyttat från Burma, via Thailand och Indien, till Storfors. Idag är de mer än hälften av den gudstjänstfirande församlingen på söndagarna. Eila Jonsson, fd Japanmissionär för EFK, är så tacksam och menar sig se Guds omsorg om församlingen i Storfors på detta sätt.
Detta bönesvar fick jag göra Guds tjänst med i Brickebergskyrkan i Örebro! Det är fantastiskt.
För två veckor sedan fick jag åka med en liknande grupp från Nässjö till Eksjö för att göra Guds tjänst. Det var 30 st unga karener från framförallt flyktinglägret i Maeramo. Det ligger på gångavstånd från Katokhii-, Mäkhä- och Huay Nam Say-kyrkorna. Ni må tro att det var speciellt för mig. Det är som att känna sig hemma fast man är borta. - Eller vad som nu är hemma och borta?
Nu funderar jag mycket på hur vi ska kunna hjälpa dessa vänner från Burma till att växa i Sverige och att kunna hjälpa oss i kyrkorna här. Jag tror att det är något speciellt som Gud har gett oss genom dessa människor.
Det andra som tar upp en stor del av mina tankar är Gemensam Framtids arbete i Asien. Jag sitter med i en arbetsgrupp som försöker formulera kloka tankar och riktlinjer. Asien är som sagt mycket och stort.
Vi hoppas att ni ser fram emot en fin jul. Det är bara en dryg månad kvar innan vi kan önska varandra ¨Sweet December¨ på karenvis.
Otto
