Den 14 mars började de röda ockupera ett område i centrala Bangkok som är ett viktigt ekonomiskt centrum för landet. Det såg välplanerat ut. Bakom de röda står framförallt den gamle premiärministern Thaksin, som nu är utomlands, troligtvis i Montenegro. Han vill gärna komma tillbaka men har ett antal domar om framförallt ekonomiska oegentligheter som väntar. De är till stor del hans pengar som finansierar ockupationen.Thaksin är en populist och kan på många sätt jämföras med Italiens Berlusconi. Båda kommer från företagsvärlden, har gjort oerhörda ekonomiska vinster. De har ett intresse att ¨böja¨ lagar så det ska gynna dem och deras företag mer. Är i ständiga rättegångar p g a deras verksamhet. De verkar också tro att det går att styra ett land som ett företag. Men fattar ibland beslut som gynnar massorna, och därför gör dem populära.
Den nuvarande regeringen med Abisit som premiärminister stöds av de gula och armén. Det hela är dock inte så svart-vitt. Det finns många inom armén som håller på de röda. De kallas vattenmeloner, gröna på utsidan men röda inuti. Dagens regering kom till makten via en annan ockupation 2008, då de ockuperade de största internationella flygplatserna här i Thailand och lamslog hela turistnäringen, och på så sätt hela ekonomin.
De rödas mål när de började ockupationen var; De ville avsätta regeringen, få bort premiärministern och utlysa nyval.
När de röda bet sig kvar i centrala Bangkok så bestämde militären att ta i med hårdhandskarna för att få bort dem. Det skedde den 10 april. Drygt 20 personer dog och flera hundra skadades (både röda och militärer). Man fick dock inte bort de röda från området. Det har varit en hel del oroligheter sedan dess, granatkastning på en pendeltågstation och ockupation av ett sjukhus mm. Ibland har man knutit röda till detta ibland har det varit oklart vem som gjort vad.
Vad gör kungen? Traditionellt i sådana här konfliktsituationer så har den thailändske kungen trätt in och ¨löst¨ problemet, men inte så denna gång. Han har varit på sjukhus sedan september förra året. Han höll dock ett tal till nyvalda högstadomstol-domare för några dagar sedan, där han vädjade till att folk skulle göra sin plikt och inget annat. Problemet för kungen, säger mannen på gatan, är att han har båda grupperna i familjen. Kronprinsen står de röda nära och drottningen står de gula nära.
I Bangkok har man varit i ett dödläge en tid. Armén vill inte gå in och ¨upprätta¨ lag och ordning på eget bevåg en gång till. Folk tycker inte bättre om militären efter alla dödsskjutningar i april. Armén går in om premiärministern skriver en uttrycklig order åt dem. Premiärministern inser att skulle en massa människor dö en gång till så kommer han vara slut som politiker, alltså skriver han ingen order till militären. Om det ska göras så ska regeringen skriva den, säger han. Då slipper han ¨drunkna¨ själv, om det blir ett blodbad en gång till.
De röda har också problem. De har gjort sig impopulära på olika sätt. De har t ex talat illa om monarkin. De ockuperade ett sjukhus. De har ställt till det för turistnäringen i landet. Idag har 50 st länder rekommenderat sina medborgare att inte resa till Thailand. De har ställt till det för alla bangkokbor som dagligen behöver resa i det ockuperade området. Ibland har de slagit ut hela bangkoks pendeltågsystem o s v.
Häromdagen så spelade Abisit ut sitt sista kort. Någon av hans rådgivare hade skrivit ihop en ¨färdplan mot försoning¨. Där lovade han nyval den 14 november och upplösa regeringen under några dagar i september. I och med detta skulle de röda få vad de önskade men inte riktigt när de önskade sig det.
De gula har sagt att Abisit har gått de röda alldeles för mycket till mötes. De mångfärgade har flera åsikter om brister i själva färdplanen, denna grupp står de gula nära. De röda ska fatta beslut i kväll om hur de ska ställa sig. Problemet för de röda verkar vara att ingen har riktigt kontroll över gruppen, och frågan är om Thaksin är nöjd. Troligtvis är det så att den som betalar har sista ordet.
Vi hoppas och ber att de olika grupperna ska börja se till hela landets bästa, inte bara sina egna ledares. Idag är alla mest frustrerade över situationen, även om vi här i Chiang Mai är förskonade från det mesta av problemen i Bangkok.
Otto
