Två pastorer i samtal med pappan till den kristne mannen i berättelsen.
Varför skulle jag bli kristen?
Vad en svensk skulle svara på dessa frågor vet nog de flesta, men vad skulle en pwokaren säga?
Jag, Otto, har varit på en fortbildning för evangelister och pastorer och då fick jag möjlighet att igen fundera över hur en pwokaren tänker.I Li, en by utanför Lamphun, där vi har en ny evangelistfamilj så tycker många det låter väldigt bra med Jesus som sin Gud men vad händer med mig om jag blir kristen? undrar de. “Min man kommer lämna mig, och jag vet inte om min familj vill veta av mig. Var ska jag gå då?” säger flera kvinnor.
I Mae Ngaw som ligger närmare Burmagränsen i en kommun som heter Sop Moey, säger en del. “Det verkar vara tråkigt att vara kristen. Då blir det inga fester där man dricker sprit och äter en massa gris för att andarna ska vara på gott humör. Å andra sidan kostar festerna mycket pengar.” I Mae Ramo som ligger i samma kommun säger andra. “-Oh! Menar du att man behöver inte vara rädd för några andar när man har blivit kristen. Kan man gå var som helst i skogen när som helst? Det skulle vara fantastiskt. Men hur vet jag att det är sant?” I båda dessa områden finns redan flera pwokarenkyrkor
.
Ni ser att det finns många frågor och hur tar man sig an dessa?
Jag fick också följa med pastorerna och evangelisterna till en by, under fortbildningen, där det finns en kristen. Han är en man i 40-års åldern och är ogift. Hans mamma är ledare för de som tillber andarna i detta område. Hon var inte hemma vid besöket. Mannen berättar att hade han inte blivit kristen så hade han varit död nu. Han var helt övertygad. Jag fick inte veta om han hade varit svårt sjuk eller vad som hade hänt, men hans övertygelse var bergfast.
Hans systrar kom förbi och pappan satt under huset och snart var samtalet igång. Många frågor och evangelisterna försökte svara, ibland frågade också de. Snart började några av oss droppa av till andra hus i närheten. Många var nyfikna på vad det var för några som kom till byn på besök. Vi möttes av en stor generositet och vänlighet, vilket inte alltid är fallet.
Man satte sig under ett hus, blev bjuden på vatten och ev några mango. Snart var samtalet igång. Jag var glad och stolt över mina vänner, pastorerna och evangelisterna, hur de respektfullt närmade sig dessa människor. Lyssnade deltagande och försökte svara på de frågor som de hade. Efter besöket sa en evangelist. Tänk om man fick flytta hit. Den här byn är verkligen fin och människorna är trevliga, dessutom finns det mycket här att göra.
Vi får väl se hur det blir med det.
