Vi är gåvor till varandra!
10 pwokarenfamiljer är samlade till en familjehelg. Barnen springer runt på de öppna ytorna, medan vi vuxna har samlingar i den öppna samlingssalen och funderar på hur vi kan vara mer rädda om varandra och vårda relationerna i våra familjer.
"Vi pratar inte så mycket om våra relationer. Vi har inte så mycket ord för känslor, och är inte vana att prata om det." Jag har förberett samlingarna så att varannan samling sitter vi i en mansgrupp respektive kvinnogrupp och delar tankar med varandra, och varannan samling sitter vi parvis och pratar om vår relation. Och jag ser ganska snart att de flesta känner sej betydligt mer bekväma att dela med varandra i mans- respektive kvinnogruppen, än när det är dags att dela med varandra parvis. När jag uppmuntrar paren att dessutom se varandra i ögonen när de talar om för varandra vad de uppskattar hos varandra, då blir det lite mer än vad flera klarar av .... det känns ovant.Skratten är många. Vi börjar hela helgen med att berätta för varandra hur vi träffade varandra, hur vi blev kära i varandra. "Hon var annorlunda." "Först var jag inte alls kär i honom, han var ju flintskallig, men sen hände något." "Vi jobbade tillsammans". "Hon var så vacker." "Han ville samma saker som jag." Det är spännande och roligt att höra varandras berättelser. Flera känner varandra sedan länge, och minns hur det var när vännerna hittade varandra, och vill gärna lägga till sin version av hur det gick till.
Skratten fortsätter när vi pratar om hur olika män och kvinnor ofta är, att vi ofta tänker olika och också agerar olika. Vi gör en tävling mellan mansgruppen och kvinnogruppen för att se vilken grupp som kan hitta flest känslor för ord: kvinnorna vinner överlägset med 43 ord mot männens 18. Hur gör vi då för att förstå varandra? Vi samlar förslag på hur man kan vårda en relation, och paren får också fatta beslut om vad de vill förändra i sin relation.
Varje par gör ett litet häfte där de skriver ner det viktigaste från varje samling - vad de uppskattar hos varandra, vad de längtar efter, vad som är bra i deras relation och vad de vill ändra. Som avslutning får varje familj ställa upp för ett familjekort, som nu gjorts i ordning och ska överlämnas som gåva, med påminnelsen: "Vi är gåvor till varandra!" Många uttryckte att just den påminnelsen var det bästa under helgen: "Vi är gåvor till varandra. Gud gav mej dej av en speciell anledning, därför vill jag vara rädd om dej!" En hissnande tanke!
Ulrika
