Intervjuserie: Siri Eklund i Vitryssland, del 6
Här fortsätter intervjuserien i sex delar med Siri Eklund. Intervjuerna handlar om Siris första kontakt med Vitryssland och hennes resa dit i höstas.Del 6: Bara Gud vet när, men jag hoppas snart igen
Kommer du att resa dit igen? Vad kommer du att göra då, som du inte hann med nu?Ja, så fort det ges ett tillfälle kommer jag att resa dit igen!Nästa resa kommer jag att prata mer med Tanya, vår barmhärtighetssyster, lära mig mer ryska sånger, maträtter och lite av språket, prata mer engelska med Nik, besöka en kyrka i Minsk och hälsa på mina nya vänner Katya och hennes man Vova där de bor. Jag önskar också att min familj vill följa med nästa gång. Kan du rekommendera andra att göra en liknande resa?Ja, fler borde göra en sådan resa!När jag åkte hem saknade jag mina vänner redan, så jag bestämde mig för att bjuda in Nik att bo hos oss under jullovet. Jag hörde att det kanske skulle vara svårt att få visum, men vi köpte även nu en flygbiljett och bad Gud ordna med visum. Samma dag som jag fick den tråkiga nyheten att jag inte hade kvar mitt uppdrag som konsult fick jag även den glada nyheten att visumet var klart och godkänt! Just nu har vi skjutsat tillbaka vår lånade vitryska son till Arlanda igen efter två veckors besök hos oss. Han fick fira både jul, sin 17-åriga födelsedag och nyår i Sverige och jag tror han trivdes mycket bra. Under hans tid i Sverige höll vi kontakt med hans familj i Vitryssland genom Skype och pratade engelska här så gått vi kunde. Det går även utmärkt att prata med varandra genom kroppsspråk och ögonkontakt!
Vad är din högsta önskan just nu angående kontakten med Vitryssland?Vi har fortfarande tät kontakt via mail och Skype med familjen och tolken Katya. Naturligtvis är min högsta önskan just nu att få träffa alla igen! Bara Gud vet när, men jag hoppas snart igen.
