Valentina i Slutsk

25 juli 2011

Valentina  föddes i en militärfamilj i Slutsk.

-Vår familj har rest mycket, så är det med militärer. Vi fick flytta runt i olika Sovjetiska stater. Familjen var inte kristen, men kanske lite religiös. Uppfostran var inte den bästa. Jag kom ut med dåliga kompisar, säger Valentina.
-Jag utbildade mig till sjuksköterska och arbetade på militärförläggningen. Där drack jag med militärerna. Jag gifte sig med en militär och fick en dotter med honom, men djupt inom mig kände jag att jag var alkoholist. Som officersfru var jag ofta ute med andra fruar, och vi drack.

Hon arbetade sedan som sköterska hos tandläkaren och där fick hon tillgång till steriliseringssprit. Hon träffade en man som också jobbade där och de drack.
Hennes man drack inte och de skilde sig.
Hon fick sparken och hon drack mer och mer.
En dag träffade hon en fin man som bjöd henne till kyrkan.
Han bjöd henne på dejt tänkte hon.
När hon var ung trodde hon att det fanns en Gud och hon skrev dikter.
När hon drack måste hon dricka för att få kraft, för att komma igång, men livet var som ett enda stort hål.
När hon sedan kom till kyrkan tog hon emot Herren och kände sig befriad.
Pastorn föreslog att hon skulle arbeta som Barmhärtighetssyster, men när hon fick sin första lön började hon dricka.
Hon ramlade på gatan och bröt benet på tre ställen.

Hon kom till läkare och han föreslog att de skulle amputera hennes ena ben. Valentina blev rädd. Hon fick dåligt samvete och hon blev utsparkad ur kyrkan och hon drack ännu mer.
Hon var hos polisen tre gånger under den här tiden. En gång när hon var i ett rum hos polisen hade hon Bibeln med sig och hon läste den och grät. Polisen var förvånad.

Hon träffade en kvinna i Baptistförsamlingen som frågade om hon ville åka till ett kristet rehabiliteringscenter istället för till statens center utanför Slutsk. Valentina ville åka till det kristna centret. Där fick hon mycket tid att läsa Bibeln och be. Efter nio månader på centret förändrades hennes liv.  Det var i Schoiniki i Gomel regionen. Det är pingstkyrkan som driver hemmet i en gammal skola. Det är två avdelningar, en för män och en för kvinnor. Hemmet drivs med hjälp från olika länder, men det var inte alltid lätt med maten, berättar Valentina. Vissa perioder åt vi Snickers och soppa på burk som kommit med hjälpsändningar, men de odlade också själva och hade 8 kor. De visste inte hur de skulle arbeta men de lärde sig. Det tog flera månader innan hon fann stabilitet i sitt liv. På centret kallades de för studenter.

När hon sedan kom tillbaka till Slutsk och kyrkan hade dottern lämnat sitt liv åt Jesus.

För två år sedan dog hennes mamma. Då hade också hon tagit emot Jesus och hade stor frid i sitt hjärta.

Valentina arbetar nu varje natt som ambulanssjuksköterska och på sin fritid arbetar hon i ett team i kyrkan. De besöker 18 sjuka för vård i hemmet.
- Hur får ni kontakt med de sjuka, frågar vi?
-Ofta ringer de själva. Från 1996 har kyrkan arbetat med att hjälpa sjuka. Kommunen vill inte att vi ska hjälpa de sjuka, men så ringer de själva och frågar om vi kan hjälpa till. De som har pengar kan själva köpa medicin på apoteket. Vi som församling tar inget betalt för att vi hjälper dem, men om de vill och har pengar får de ge oss exv. 10 dollar/månad. När vi fick material och plåster från utlandet var det mycket enklare. Nu är det svårt att få materialet över gränsen. Vi skulle behöva bandage och salvor och rengöringsmedel för liggsår med mera. Rullstolar och blöjor skulle också behövas, bara de kunde få dem genom tullkontrollen, säger Valentina.
Valentina fick en andra chans i kyrkan och hon är mycket glad för det.
Pastor Gennady har hjälpt henne mycket bland annat med arbete. Han har burit mig som den Gode herden, säger Valentina.
- Varje dag börjar jag med att tacka Gud.
- Det går bra för min dotter.
- Det är olika dagar, men jag faller på knä och ber till Gud och han hjälper mig. Ibland kommer hemlösa som jag hjälper.
- Det statliga rehabiliteringscentret som jag skulle kommit till tar emot 600 kvinnor mellan 18 och 40 år. Rehabiliteringen är arbete och viss medicinsk hjälp, men med dåligt resultat. Ibland skjutsar jag kvinnorna från centret med ambulans och jag vet hur det är att vara missbrukare och råka illa ut.
- Vi skulle vilja starta något för kvinnor. Vi har personliga kontakter, men det har ännu inte lett till att någon blivit fri. Valentina skulle också vilja komma till Sverige för att se hur rehabiliteringen för kvinnor går till där.
- Under 6 år bad jag till Gud att någon som känner för arbetet skulle komma hit. Idag bad vi också mycket innan ni kom, och nu är ni här, 13 stycken från Sverige. Tårarna kommer när Valentina undrar hur det kom sig att vi uppsökte henne i Slutsk.
Cirka 2 miljoner av Vitrysslands befolkning är missbrukare, 20% av befolkningen, och då är inte allt dolt missbruk medräknat, blev vi informerade om.