En grupp vitryska barn i Oskarshamn.
"Vi insåg ganska snabbt att tolken var en väldigt viktig person i ett lägersammanhang."
INTERVJU MED ÅKE H NILSSON, DEL 3:
Hur har ni fått barnen uttagna?– Detta är den vanligaste frågan som kommer när man är ute och informerar om de vitryska lägren! Det första året var det en arbetsgrupp inom Baptistunionen som hanterade uttagningen: 20-25 barn samt två vitryska ledare. En av dessa skulle kunna engelska. Barnen kom bland behövande inom kyrkornas söndagsskolor.( Söndagsskolorna är ofta på 200-500 barn och de flesta är inte församlingsbarn) Efter första året frågade vi om vi inte kunde få barn från det sjukhus som tog emot just offren för Tjernobylolyckan. Unionen knöt då de kontakterna och vi fick barn från Aksakovstjinasjukhuset tre mil utanför Minsk. Från och med det året har vi alltid haft med en läkare tillsammans med barngruppen. Efter två år med barn från detta sjukhus började vi tänka om. Det var nämligen så att dessa barn som kom till Aksakovstjina fick minst en hälsoresa utomlands varje år. När vi hörde att en flicka i gruppen som var hos oss skulle åka till Belgien ett par veckor senare började vi fundera på om det här är ett rättvist sätt med tanke på alla dem som aldrig får chansen.Nu hade vi dessutom hunnit anställa/ge stöd till barmhärtighetssystrar, som jobbade på internat för föräldralösa barn samt på sjukhus, så från och med det året var det dessa systrar som tillsammans med sjukhusets läkare tog ut de barn som skulle komma på läger. Den modellen har fungerat väl.
Hur har ni fått tolkar till lägren?
– Gud har alltid gett oss bra tolkar! Vi insåg ganska snabbt att tolken var en väldigt viktig person i ett lägersammanhang. Vår första tolk var en oskarshamnsflicka som tillhörde Missionsförsamlingen. Hon hade med stor framgång lärt sig ryska.
När hon efter 2-3 år började ett arbete i Moskva på Adoptionscentrum, hade hon en väninna som kunde ta över tolkuppgifterna. Och så har det fortsatt hela tiden. När det som bäst behövts har det kommit bra tolkar.
– De har verkligen varit gåvor från Gud. Förutom vad jag beskrivit ovan blev det så att vi fick kontakt med vitryska ungdomar som lärt sig svenska och som ett antal år varit med barnen på läger här. Dessa ledare har då dessutom på ett annat sätt kunnat jobba också med barnen — inte bara som översättare. Gud har alltid gett oss bra tolkar! Vi insåg ganska snabbt att tolken var en väldigt viktig person i ett lägersammanhang.
Har det gått bra att rekrytera lägerpersonal i Sverige?
– För oss i Oskarshamn har det hela tiden löst sig på bästa sätt. Vi är ju en liten församling på knappt 50 medlemmar och ett läger "slukar" mycket personal. Men ibland känns det som om folk har stått på kö för att få vara med och jobba. Också fritidsledarbiten har löst sig undan för undan. Dock har det under senare år blivit allt vanligare att ungdomarna har feriearbeten och det är inte lika lätt att få ihop tiden.
Hur har ni fått in pengar?
– En mängd olika sätt! Försäljning av 100-lappar, tiggarbrev till föreningar, Rotary, Lions, företag etc, Radiohjälpen/ Världens barn, försäljning, konserter...
